Kort från kansliet v35: Omvärldsbevakning
25. augusti 2026
Vi börjar där vi ofta hamnar nuförtiden: Kina. Automotive World har skruvat ner sin prognos för den kinesiska personbilsmarknaden rejält och räknar nu med att marknaden för lätta fordon minskar med 8,1% under 2026. Bara i maj föll efterfrågan med nästan 430 000 fordon jämfört med samma månad förra året. Samtidigt pekar Automotive World på att den svagare hemmamarknaden driver kinesiska tillverkare att lägga ännu mer kraft på export för att hantera sin överkapacitet. Dvs ett skepp (eller typ 100) kommer lastat! Med vadå? MED KINABILAR!
Alltså - en svag kinesisk hemmamarknad behöver INTE betyda minskad kinesisk konkurrens för oss. Snarare lär pressen på kinesiska OEM:er att hitta volymer någon annanstans bli ännu större. Automotive World konstaterar btw (by the way) att de kinesiska OEM:ernas egen produktion vuxit så snabbt att världens tio största tillverkares andel av den globala produktionen minskat från ca 83% för tio år sedan till 75% 2025. Kina kanske bromsar - men jag hade definitivt inte tolkat det som att kineserna gör det.
Elektrifieringen går inte spikrakt mot BEV
En annan intressant sak är vad som händer med drivlinemixen. OmEV:s sammanställning visar att HEV fortsätter öka hos Toyota, Hyundai och Kia - snart hälften av Toyotas försäljning består av hybrider. Samtidigt växer PHEV relativt BEV hos Volkswagen, BYD och särskilt Geely. Hos Toyota och Kia är utvecklingen däremot den motsatta, där BEV-andelen ökar mer än PHEV.
Och så kommer vi till den där lilla detaljen som heter PENGAR. Automotive Worlds sammanställning visar att de ledande globala biltillverkarnas försäljning bara minskade med 0,7% under 2025 - men deras samlade rörelseresultat föll med hela 90%. Flera OEM:er tog stora smällar från sin andel av cirka 60 miljarder euro i nedskrivningar kopplade till nedlagda EV-program…
Även OmEV ser lönsamhetsfrågan i Q2-siffrorna. Ford, GM och Stellantis hörde till bolagen med störst marginalförbättring, samtidigt som stark efterfrågan på lönsamma SUV:ar och pickuper lyfts som en faktor. Ford minskade dessutom förlusten i sin elbilsdivision Model e samtidigt som elbilsleveranserna halverades och kostnaderna minskades.
Alltså - elektrifieringen fortsätter, men vägen dit ser allt mindre ut som ”ICE ut → BEV in” och betydligt mer som en period där flera drivlinor ska hanteras parallellt och samtidigt vara lönsamma. För leverantörsledet känns flexibilitet med andra ord som ett rätt bra ord att fortsätta skriva med STORA bokstäver…
På tunga sidan räcker det snart inte att bara >sälja en lastbil<
Och så måste vi snacka tunga sidan, och detta är spännande hörrni. Automotive World beskriver framväxten av så kallade ”ecosystem alliances”, där lastbilstillverkare samarbetar med batteritillverkare och energibolag för att kunna erbjuda kunden ett helt paket: ellastbil + energi + finansiering. De går till och med så långt som att bedöma att mindre traditionella aktörer som inte har skalan att skapa sådana allianser riskerar att bli mindre konkurrenskraftiga.
Och Kina visar kanske vart detta kan vara på väg. Där uppges TCO (Total Cost of Ownership) för batterielektriska tunga lastbilar ha varit 20-30% lägre än för diesel under 2025. Och kanske ännu mer anmärkningsvärt: bara under december stod batterielektriska lastbilar för hela 54% av nyregistreringarna av tunga lastbilar i Kina(!!!!). Samtidigt kommer EU:s nya Electrification Action Plan. Där ligger mycket fokus på just infrastrukturen runt fordonet: depåladdning, publik lastbilsladdning längs strategiska transportstråk, elnät och finansiering. En av EU-planens KPI:er är dessutom att det år 2040 ska finnas tillräcklig nätanslutning för publik laddning och depåladdning för att klara en europeisk lastbilsflotta som till 40% är elektrisk.
Ser ni kopplingen? Lastbilen börjar bli en del av ett betydligt större system av energi, batterier, laddning, finansiering och infrastruktur. Det påminner faktiskt väldigt mycket om det vi såg på personbilssidan på Autoshow i Kina i våras - konkurrensen handlar inte längre bara om vem som kan bygga den bästa själva produkten, utan vem som kan bygga eller vara en del av det bästa EKOSYSTEMET.
Vet ni vad jag själv tar med mig från allt detta? Att det nästan börjar kännas farligare att vara tvärsäker än att vara osäker i den här branschen?!?! Obviously så är hela fordonsindustrin en enda stor motsägelse just nu: Kina bromsar - samtidigt som konkurrensen från Kina kan bli ÄNNU hårdare. Elektrifieringen fortsätter och är fokus - samtidigt som hybrider växer och ICE fortfarande tjänar pengar. Och på tunga sidan ska vi elektrifiera själva lastbilen - samtidigt som konkurrenskraften allt mer verkar avgöras av allt RUNT lastbilen. Kanske är förmågan att ändra sig snabbt helt enkelt en av de viktigaste konkurrensfördelarna just nu? Inte den mest revolutionerande slutsatsen jag dragit i mitt liv kanske, men med tanke på siffrorna ovan känns den ganska svår att argumentera emot. Och med allt detta i bakhuvudet så känns det ju som att vi verkligen har NAILAT temat för årets SLD = ”Driving Pressure into Progress”! Som ni förstår så bara måste ni komma KLICKA!
Vad är er take på ovan läge?