Nyheter från FKG

  • Så gör du om det saknas force majeure-klausul

  • Hur gör man om avtalet antingen saknar force majeure-klausul, eller att omständigheterna inte kan anses omfattas av den force majeure-klausul som finns?

    Vi ställde frågan även denna gång till Johan Hallén (bilden) på FKG-partnern Setterwalls Advokatbyrå som biträtt oss tidigare med viktiga insikter om avtalsrättsliga frågor kring force majeure.

    – Är så fallet hamnar en leverantör i ett sämre läge rent legalt eftersom avtalet i sig inte befriar leverantören från ansvar. Men det finns några möjligheter att kunna begränsa skadan, menar Johan Hallén. 

    För det första ska man ställa sig frågan om det finns några andra regleringar i avtalet som går att tillämpa. Kan leverantören till exempel tacka nej till nya order eller rentav säga upp avtalet?

    Den andra frågeställningen är om omständigheterna faller utanför leverantörens kontroll. Vilket rättsligt skydd finns då?

    – Köplagen är utfyllande lagstiftning som träder in om parterna inte avtalat om annat, svarar Johan Hallén och fortsätter:

    – Enligt köplagen utgår inte skadestånd på grund av försening om förseningen orsakats av en omständighet som faller utanför leverantörens kontroll. Det krävs dock att leverantören inte kunnat förväntas ha räknat med hindret vid avtalets ingående och att följderna av hindret inte kan undvikas eller övervinnas.

    Enligt Johan kommer samma princip till uttryck i lag om internationella köp (Convention on International Sales of Goods), som kan vara tillämplig om köparen och säljaren befinner sig i olika länder.

    En tredje väg är att hävda att force majeure gäller oavsett om det står med i avtalet eller ej.

    Genom den mellanstatliga organisationen Unidroit har regelverket ”Unidroit Principles of International Commercial Contracts” tagits fram och dessa principer är avsedda att harmonisera och komplettera den privaträttsliga civilrätten utanför köprätten. Principerna har inte status som lag, men hänvisas till av domstolar som en rättskälla.

    – I principerna ingår force majeure och det kan vara möjligt att hävda att force majeure därigenom är en allmän rättsprincip som går att göra gällande i alla avtal om parterna inte avtalat något annat, förklarar Johan.

    En fjärde väg enligt honom är att betrakta situationen som så kallat ”hardship”, svåra omständigheter, och att avtalet därför ska omförhandlas. I Unidroits regelverk ingår även hardship, vilket kan beskrivas som en rätt att för en part att begära omförhandling av ett avtal om balansen i avtalet fundamentalt ändrats genom att partens kostnader ökat eller nytta minskat.

    – Men det krävs också att omständigheten som lett fram till detta hände efter att avtalet ingicks, att omständigheten inte kan kringgås eller övervinnas, att omständigheten ligger utanför partens kontroll och att parten inte svarar för omständigheten enligt avtalet, säger Johan Hallén och tillägger att om hardship föreligger, så ska parterna förhandla för att nå ett nytt avtal där balansen återställs och om parterna inte kan komma överens så kan en domstol jämka eller avsluta avtalet.