Nyheter från FKG

  • Okänt avdrag för FoU-kostnader

  • Lennart Larsson, advokat och partner på Wåhlins.

    2014 infördes en möjlighet för arbetsgivare att göra avdrag för arbetsgivaravgifterna när det gäller lön till personer som arbetar med forskning och utveckling. Många små och medelstora tillverkande företag verkar ha missat reglerna, eftersom avdraget allmänt kallas ”forskningsavdrag” och kopplingen till just utveckling inte är klar. Det är inte för sent att börja göra avdrag nu och det är även möjligt att gå tillbaka i tiden och begära avdrag för tidigare år.

    Reglerna gör det möjligt att göra avdrag för arbetsgivaravgifterna med 10 procent av lönen för personer som arbetar med forskning och utveckling. Detta betyder till exempel att en lön på 50 000 kr i månaden ger lägre arbetsgivaravgifter med 5 000 kr – varje månad. Det totala avdraget är för en koncern begränsat till 230 000 kr per månad.

    Den utveckling som omfattas av reglerna ska avse systematiskt och kvalificerat arbete med kommersiellt syfte att använda resultatet av forskning för att utveckla nya varor, tjänster eller produktionsprocesser eller väsentligt förbättra redan existerande sådana. Reglerna ställer relativt höga krav och kopplingen till forskning begränsar eller gör det rent av omöjligt för många företag att få avdrag. Detta gäller trots att man bedriver mycket kvalificerad utveckling. Skatteverkets tolkning av reglerna är dessutom i de flesta fall restriktiv. Det finns trots detta stor anledning att undersöka möjligheten till avdrag och även om man är tveksam, begära avdrag. För att slippa risk för skattetillägg är det lämpligt att man då skriver till Skatteverket och lämnar en tydlig beskrivning av avdraget och argument för varför avdraget gjorts.

    Arbetet ska för den anställde omfatta minst 75 procent av arbetstiden under månaden och ska motsvara minst 15 timmars faktisk arbetstid. Om detta krav uppfylls, så medges avdrag för hela beloppet, även om en del av arbetstiden använts till andra arbetsuppgifter.

    Kravet på kommersiellt syfte är normalt inte ett problem för ett företag. Verksamheten har ju i sig till syfte att gå med vinst. Eftersom det är syftet, det vill säga avsikten som är avgörande, så omfattas även arbete med utveckling som i efterhand visar sig inte gå med vinst och även projekt som av olika skäl inte lyckats, slutförts eller lagts ned.

    Arbetet ska som nämnts vara systematiskt. Detta betyder bland annat att arbetet ska vara strukturerat och följa en bestämd plan. Att arbetet ska vara kvalificerat betyder att endast arbete som verkligen avser utvecklingen ger rätt till avdrag. Anställda som sysslar med t ex administration eller supporttjänster, omfattas inte.

    Arbetet ska avse utveckling av nya produkter, tjänster eller produktionsprocesser – men även väsentlig förbättring av sådana som redan finns ger rätt till avdrag. Normal löpande utveckling och förbättring av produkter som utförs genom att dessa förfinas, anpassas eller justeras, omfattas alltså inte.

    Med väsentlig förbättring menas bland annat att utformningen, användningen eller kvaliteten förbättras.

    Det i många fall mest otydliga kravet är kopplingen mellan forskning och utveckling. Avsikten med forskning är att ta fram ny kunskap. Utvecklingsarbetet ska alltså utgå från forskningsresultat och detta ska vara en avgörande förutsättning för utvecklingen. Som lagtexten är utformad är det inte något krav att det ska vara egen forskning, utan även forskning bedriven av någon annan kan användas.

    Enligt Skatteverket anses arbete som till exempel kvalificerade produktutvecklare utför vara exempel på arbeten som i regel omfattas av termerna forskning och utveckling. Skatteverkets bedömningar rörande vad som utgör kvalificerade produktutvecklare är dock inte entydiga.

    För att sammanfatta finns det ett rejält ekonomiskt incitament att begära avdrag för många företag, även om man är osäker på om man omfattas av reglerna. Rätt hanterat så är det värsta som kan hända ett avslag.