Nyheter från FKG

Sällsynta och innovationskritiska jordartsmetaller är begrepp som vi har fått bekanta oss med på senare år. Ämnen som är viktiga för fordonsindustrin och som importeras från länder som Kongo, Kina, Ryssland och Belarus.
Men de går att utvinna i hygglig skala på lite närmare håll – i svenska fyndigheter och nedlagda gruvor.
– Potentialen är stor, säger Peter Åkerhammar, utredare på Sveriges Geologiska Undersökning (SGU).

I en omfattande utredning har SGU kartlagt det svenska gruvlandskapet, på jakt efter metaller som kobolt, litium, vanadin, neodym och molybden.
Grundämnen som vi och många andra importerar från länder som inte direkt förknippas med vare sig hållbarhetssträvanden eller demokrati.
– Tittar du på exempelvis kobolt kommer det mesta från Kongo. Där förekommer det både barnarbete och att milisgrupper kontrollerar brytningen. Om vi kan göra det i Europa är det enligt min åsikt helt klart bättre, säger Peter Åkerhammar.

Efterfrågade metaller på hemmaplan
Sårbara försörjningskedjor är en annan sak som sätter fokus på problem med att importera de attraktiva ämnena från länder långt bort.
Och här i Sverige finns faktiskt en hel del fyndigheter med de metaller och mineraler som efterfrågas av bilindustrin – som kobolt som används i bilbatterier, och palladium som behövs till katalysatorer.
– Vi anses vara ett av Europas stora gruvländer, men traditionellt har vi mest inriktat oss på järnmalm, plus basmetallerna koppar, bly och zink.
Nu går tankarna dock i nya riktningar, och sökaren är inställt på både outnyttjade fyndigheter och gamla övergivna gruvor.
Ett exempel är Norra kärr i närheten av Gränna som är en stor fyndighet med sällsynta jordartsmetaller.
– Den näst största i Europa … efter Kvanefjeld på Grönland, säger Peter Åkerhammar.

Kobolt i nedlagd gruva
Ett annat exempel är en koboltfyndighet vid nedlagda Kleva gruva i småländska Holsbybrunn. Gruvan öppnades för runt 300 år men stängde 1991 och är sedan dess degraderad till turistanläggning.
Där bröts det förr både nickel och koppar, vilket betyder att det sannolikt även finns kobolt.
– Kobolt är ofta förenat med koppar och nickel, och bryts som en biprodukt, säger Peter Åkerhammar.
Ett par andra koboltfyndigheter som nu undersöks finns i Kiruna-trakten, i Ahmavuoma och Kiskamavaara. Platser där det än så länge aldrig har förekommit någon gruvdrift.
– På båda ställen finns det koppar, guld och kobolt, och i en fyndighet vid Nunasvaara finns grafit som bland annat till anoden på elbilsbatterier, säger han.
Det verkar finnas möjligheter till många nya hål i den svenska berggrunden?
– Det gör det, och ut mitt perspektiv är det enbart positivt.

Fotnot: Hela SGU:s rapport “Kartläggning av innovationskritiska metaller och mineral” finns att ladda ner här. 

Fakta: Utvinning ur restprodukter
En annan potential för att få fram de attraktiva ämnena är det avfall som under åren genererats av LKAB:s brytning i Kiruna och Malmberget, och som lagras i stora sandmagasin. I projektet Reemap undersöker LKAB nu möjligheterna med att utvinna bland annat fosfor och sällsynta jordartsmetaller ur restprodukterna. Enligt företagets beräkningar skulle det gå att utvinna fosfor i en volym som motsvarar fem gånger Sveriges eget behov och skapa en 50-procentig självförsörjningsgrad för kontinenten. När det gäller jordartsmetaller är deras prognos att de skulle kunna täcka 30 procent av behovet i Europa.

Fotomontage: Privat samt Wikimedia Commons
Gruvbilden är från Persberg i Värmland, där det förekom brytning från medeltiden till slutet av 1970-talet. Den nedlagda Gruvan finns med bland de områden som nu har kartlagts i jakt på sällsynta och innovationskritiska metaller och mineraler.