Nyheter från FKG

  • Additive manufacturing förändrar spelplanen

  • I EU-projektet Manuela arbetar forskare med att testa hur additive manufacturing kan användas i en omfattande industrilina som täcker in alla processer. Tanken är att samla kunskaper om teknologin och sprida ut dem till europeisk industri.
    – Vår bild är att kunskapen om AM behöver bli större, säger Karolina Kazmierczak, projektledare och forskare på Chalmers industriteknik. 

    För Karolina Kazmierczak är automotive en hemtam bransch. I många år innan hon blev anställd på Chalmers Industriteknik jobbade hon på Autoliv.
    – Där höll jag mest på med processteknik och ergonomi, säger hon.
    2018 kom hon till sin nuvarande anställning. Och redan på andra arbetsdagen drog Manuela-projektet igång – ett europeiskt forskningsarbete inriktat på möjligheterna med additive manufacturing (AM). Förutom i Göteborg har projektet försänkningar på universitet och företag i olika länder, bland andra i Schweiz, Italien, och Tyskland.
    Tanken är att bygga upp en mindre industrilina med 3D-skrivare för metall. I ett samarbete med olika industriföretag ska de sedan försöka lista ut hur tekniken används på bästa sätt.
    – En del av projektet har en digital inriktning. Vi ska exempelvis testa med digitala tvillingar för att prova ut processerna, säger Karolina Kazmierczak.
    AM har redan funnits i cirka 30 år – med de första mer trevande landvinningarna inräknade. Men det är först under det senaste decenniet som teknologin börjat få ett genombrott.
    – Nu går det ganska snabbt framåt, och vi ser att stora företag börjar satsa på det.
    Bland annat används AM sedan flera år för att tillverka flygplansdelar i aluminium och implantat i Titan.
    AM har flera fördelar. Bland annat går det går att göra komplexa konstruktioner som inte behöver sammanfogas i flera steg, vilket även gör att det går snabbare att designa produkterna. Eftersom de byggs upp från en växande punkt blir dessutom materialspillet minimalt. Men det finns även svagheter, som att 3D-skrivarna har en begränsning i hur stora saker de kan tillverka.
    – Främst är det väl en metod för komplicerade konstruktioner i mindre serier. En enkel produkt som ska masstillverkas … då blir det fortfarande billigare med mer traditionell teknik, åtminstone än så länge.
    AM erbjuder fantastiska möjligheter. Samtidigt är det lätt att föreställa sig ett scenario med 3D-skrivare som spottar ut delar on demand hos tillverkare och verkstäder, och därmed gör en del av dagens underleverantörer onödiga.
    Enligt Karolina Kazmierczak är det här dock lite mer komplicerat än med typiska 3D-skrivare för plast från Clas Ohlson.
    – Bland annat måste metallpulvret skötas mycket noggrant, du måste ha skyddskläder på dig när du hanterar det.
    Men, säger hon, vem vet.
    – Om tio år kan läget se annorlunda ut.
    Är det ett hot mot dagens leverantörsindustri?
    – Det kan nog vara olika från företag till företag. Men jag skulle nog snarare se det som ett komplement. Och det är nog bra för företagen att sätta sig in i hur AM fungerar och hur de kan dra nytta av det.
    Hur duktiga är små och medelstora företag på den här teknologin?
    – Det är nog främst större bolag som är insatta. Men det är också en anledning till att vi driver Manuela-projektet, vi vill sprida information och hjälpa till.

    Fakta: Manuela-projektet

    Projektet startade 2018 och pågår i fyra år. Det har en budget på cirka 12,5 miljoner Euro och drivs med stöd från Horisont 2020, EU:s ramprogram för forskning och innovation. Horisont 2020 har en total budget på runt 80 miljarder Euro. Mer info om Manuela-projektet hittar du här.